depp
Just nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite..
Jag är en person som nästan alltid visar mig glad, jag är oftast glad.
Jag har världens bästa pojkvän, bästa vännerna och en underbar familj.
Jag har det i livet man behöver, men jag mår inte bra.
Jag mår ärligt riktigt dåligt, många kommer tänka att jag söker så mycket uppmärksamhet nu men jag struntar fullständigt i det.
Jag är bara 17 år och har varit med om så mycket som en 17 åring inte borde.
När någonting bra hänt i mitt liv så har något dåligt samtidigt hänt, så jag står alltid där i mitten och inte vet vad jag ska göra.
Mitt hjärta har krossats så många gånger och jag har sjukt så dumma saker emot mig själv, jag ångrar allt sjukt mycket.
Den 17 maj så blev jag tillsammans med världens finaste kille, han är verkligen världens underbaraste.
Jag är riktigt lycklig med honom, men varje gång han inte är i min närhet så brister jag ut i tårar.
Jag mår inte bra, jag mår riktigt dåligt och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det.
Jag är i en känslig ålder, det vet jag om.
Men detta handlar inte om att jag är känslig, detta handlar bara om att jag inte mår bra.
Alla säger till mig att allt kommer bli bra, allt kommer lösa sig osvosv.
Jag är trött på det, för allt kommer inte bli bra.
Det saknas för mycket i mitt liv för att det ska bli det.
Jag hoppas att ni som läser detta förstår mig, och pga detta så kan jag vara lite off vissa dagar.
Jag kan bara säga till er där ute att ta väl vara på det ni har, för en dag finns det/den inte hos dig längre. ❤
